Om en paus
Vi har en sorts paus. För ett par dagar sedan så råkades våra ”partners” sura miner tajmas in samma kväll. Sura miner om att Hon och jag pratar för mycket. Online. Gissningsvis. Inte bara det kanske, men mest.
Om pausen vill jag bara säga: I don’t like it.
Inte alls. Inte lite. Saknar min vän. Detta är drygt. Och nu kommer det väl bli sporadiskt fram till efter nyår. Typ. Nu händer det ju så mycket. Vi är båda ganska upptagna. Lever våra liv. Var och en för sig såklart. Långt ifrån varandra.
Hon säger att snart är vi tillbaka. Jag hoppas det. Annars kommer den här bloggen få mycket mer uppmärksamhet än nödvändigt under denna jul.
”They say that I’m a dreamer but what else am I to do?
When dreaming is the only way that I can be with you?”
- Amanda Jensen, ”Another Christmas”
Om hemligheter
Fastnade på PostSecret idag. Mycket som påminner mig om mycket. Om gammalt. Om nytt. Om Hon. Borde inte spendera så lång tid att tänka på sådant. Borde inte spendera så mycket av min arbetstid i vilket fall.
Om en meltdown
Gah.
Needyness tog över.
Meltdown.
Jag hatar vår cykel (inte fordonet).
Off.
Om kåthet
Kåthet är lite underligt. Det kan komma över mig när jag minst anar det. När jag inte riktigt behöver det. Eller hålla sig borta när de skulle passa bra. Och nu är jag ingen 15:åring längre som går runt kåt hela tiden.
Senaste tiden har jag gått runt med en olämplig kåthet och olämpliga fantasier. Olämpliga då de handlar om Hon igen. Idag vaknade jag upp ”på gång”. Kunde inte släppa tankarna på en numera klassisk fantasi. Det gick bra en stund när jag tränade. Men när jag duschade så kom den naturligtvis tillbaka.
Jag är på besök och lånar duschen. Jag tvålar in mig och känner hur skönt det är att bli täckt av all skum. Blir kåt och börjar runka lite försiktigt. Hon finns ju någonstans där i lägenheten. Måste vara tyst. Jag blundar. Låste jag? Så jävla kåt. Jag kommer ganska snabbt och fortsätter skölja av mig … Då upptäcker jag att Hon står ju där. Och tittar. Hur länge har hon stått där??
Har jag så mycket krav på uppmärksamhet? Se mig! Se mig! Se mig helst naken … ? Underligt tycker jag nog. Tycker ju inte ens jag ser speciellt bra ut. Och låter mest som en dålig porrfilm. Men den envisas med att dyka upp. Och det är inte mycket som kan stilla sinnet. Bara en sak. Såklart. Och nu, efter att ha skrivit om det, så tror jag att jag måste göra den saken. Om jag ska ha någon chans till att få något gjort idag på jobbet. Men det är ju just det. Jag sitter på kontoret.
Nästa inlägg: Om kontorstoaletter … ?
Om bakfylla
Bakfull.
Bakfyllekåt.
Extremneedy.
Varför bor jag där jag bor när jag behöver det jag behöver?!
Eller är det bara ramblings of a bakfull man?
Om en utekväll … utan Hon
Jag har ”festat”. Och jag har lovat Henne att blogga medans jag fortfarande är full… Jag är fortfarande full.
Ikväll så har jag deltagit i en klassisk utekväll. En middag för att fira en väns födelsedag. Och efter den så gick vi vidare ut till ett klassiskt uteställe i staden där jag bor. Så klassisk utekväll kanske det inte blev. Lyckades smyga med min telefon och ha en osynlig MSN-kontakt med Hon. Vilket kanske inte ingår i en ”klassisk” utekväll.
Men maten var god. Och utestället blev trots allt ganska lyckat. Helrör, öl, Smirnoff, Tequila. En tjejbekant till min vän som fyllde år sa ”du är snygg och bla bla bla” när hon försökte förklara att jag borde ta av mig mössan och ta för mig mer. Kebab. Fylla. Och vi höll på länge. Jag kom hem ganska lagom tills att min flickvän skulle åka iväg och jobba. Vilket är nu. Då jag passar på att blogga. Innan sömn.
Dock så saknades något. Hon saknades. My friend in arms. Jag är inte helt säker på att det är helt normalt att kvällens bästa underhållning gavs från min osynliga MSN-kontakt. Att personen jag ville prata mest med satt på en helt annan ort. Att jag spenderade största delen av tiden smygandes med min telefon fram tills att Hon var tvungen att sova. Skämtandes om olämpliga ting. Fester som inte kan hända. På hotell. Och mässor. Buns of steel. Slickandes av nackar. Korta kjolar…
Det är inte riktigt riktigt. I alla fall för en utekväll med firande av en helt annan vän. Kanske. Men det är så det är. Min needyness är XXX-L. Och jag önskar det var dit jag skulle flytta. Till Hon. Mer än någonsin. Kanske mer än något annat. Kanske för mycket.
Men jag är onykter. Och borde sova. Så det ska jag göra. Jag ska försöka korrläsa detta. Sedan ska det publiceras. Sedan ska jag runka. Fixa en present till Hon. En överraskning. Och sova.
Om bubblor.
Alla dessa Om.
Egentligen finns det ju inga val. Eller Om. Man kan inte välja vem man är och sedan stå för det resten av livet.
Det är klart att jag grubblar och funderar som alla andra. Men jag kommer nog aldrig se mig som färdig.
Jag jobbar som ett as känns det som. Jag hinner knappt träffa familjen eller umgås med vänner.
Alla planer framöver gäller jobbet eller arbetskamraterna på något vis, ofta i samband med alkohol.
Det känns som att börja om på nytt. Jag känner mig som en tonåring och som en medelålders kvinna på en och samma gång.
Nån gång kommer bubblan att brista. Och vem vet var jag befinner mig då. Inte jag iaf.
Jag hoppas bara att de som jag vill ha runt om mig kommer att finnas kvar där. De har ju sina egna bubblor att ta hål på.
Om plan B
Ibland, när jag deppar till, så får jag en krypande känsla av att leva i plan B. Det är liksom inte riktigt så här det ska vara. Det kan gälla kroppen eller knoppen. Det kan gälla var jag bor. Jobbet. Eller värst … flickvännen. Livet är en sådan slump och ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur saker skulle kunna vara annorlunda. Om jag hade tränat mer och ätit mindre skitmat. Om jag hade bott i en annan stad. Om min vän, som var en flicka, som jag tyckte om väldigt mycket, inte hade omkommit i en olycka när jag var några år yngre. Hur hade livet varit om det där inte hade hänt. Eller om det där andra hade hänt. Bättre? Sämre? Samma?
Ofta är jag helt nöjd. Och oftast är jag glad. Jag vet att jag inte vill flytta till en annan stad … just nu. Jag tränar ju faktiskt … lite. Det kunde varit värre i vilket fall. Och jag vet att jag blir ledsen bara av att tänka på om min flickvän skulle lämna mig. Eller jag henne. Hon betyder så mycket.
Kanske beror mycket av min oro just nu på att jag faktiskt ska flytta. Snart. Flytta ihop. Växa upp. Skaffa gemensamma försäkringar. Jag börjar bli gammal. Eller i alla fall äldre. Det kanske finns annat som jag borde ha gjort. Som jag borde ha upplevt. Först. Finns det andra val jag borde ha gjort? Är det för sent?
Jag vill inte vara konkret. Det vågar jag inte. Men frågorna trängs där inne.
Om att gömma ett behov
Jag har ett behov. Likt en knarkare så behöver jag min fix. Helst varje dag. Gärna flera gånger per dag. När jag inte kan fylla mitt behov så får jag inte kallsvettningar eller huvudvärk. Men jag kan bli less och ledsen. Behovet kallar jag min needyness. Det är mitt behov av Hon.
Efter att ha varit på besök så hamnar jag alltid i samma situation. Mitt behov exploderar och jag kan inte få nog. Det blir som att jag lever på avbytarbänken. Jag vill in och spela i matchen. Men jag kan inte. (Hur fan fick jag till en sportliknelse?) Det kan nog ses som ett problem i sig. Särskilt om jag skulle förklara behovet för någon. Vilket jag självklart inte gör. Jag vågar inte ta chansen på om någon annan skulle förstå. Men problemet sprider sig. Det känns det som att varje gång Hon är online och pratar så blir min flickvän lite svartsjuk. Eller i extra behov av att kramas. Jag får dåligt samvete. Och blir kort mot min vän. Eller gör min flickvän lite ledsen. Min flickvän är vän med Henne också men tycker kanske ibland att vi pratar lite för mycket. Jag tycker vi pratar mycket för lite. Hur jag än gör så blir det inte helt bra. Behovet finns kvar. Och jag måste gömma det.
Jag vet att snart går det över lite. Det hamnar under ett lock. Tills nästa gång jag hälsar på. Eller nästa gång som det går för lång tid mellan kontakten. Då blommar det upp igen. Mitt behov. Mina krav. Jag behöver mer. Nu… Eller sedan. Jag vill inte göra någon ledsen. Som sagt. Jag vill äta av båda kakorna. Hela tiden.
Två inlägg om samma ämne. Behovet är där.
